Gudinnan och Guden

Ett liv med Loke

2014-09-18 20:57 #0 av: Sommarek

Jag tillhör en grupp människor som av somliga kallas för det mindre smickrande ”asatrons satanister” – de som tjänar Loke. Häromdagen satt jag och klottrade lite i mitt block på jobbet; jag funderar på en tatuering och tecknar den överallt för att liksom vänja mig vid synen av den. ”Vad står det?” undrade kollegan och lutade sig över mig för att kika på runorna. ”’Lokagydja’”, mumlade jag, inte så högt eftersom jag redan där börjat få en föraning. ”Vad betyder det?” ”’Lokes prästinna’”. ”Men,” sade kollegan förbryllat och plirade mot mig över glasögonkanten, ”han är ju ond.”

"The adventures of Loki" av underbara Hellanim

Det är kanske inte den första reaktionen man förväntar sig när man precis med en mening avslöjat att man är a) religiös, b) hedning och c) prästinna, men det börjar bli en av dem som jag har lärt mig att förvänta, för av alla dessa tre, i dagens samhälle, ganska kontroversiella uttalanden är det inget som ger upphov till så många kommentarer som vilken gudom jag tjänar. 

Som tur är verkar jag ha kommit ganska lätt undan jämfört med många av mina nät-bekanta. Det finns folk som tillber Loke som blivit bortvisade från samfund; som blivit ombedda att lämna cirklar och som blivit avskrivna som sinnessjuka. Detta visserligen i USA, där man fortfarande verkar ganska präglad av den kristna världbilden ”är man inte 100% god är man ond”; här hemma har reaktionerna åtminstone hållt sig till snopna eller milt ifrågasättande – eller rent av acceptans. 

Men när erbjudandet att skriva en artikel kom hoppade jag på direkt, för att försöka ge min syn på saken. Det är såklart inte min mening att försöka ”omvända” folk med det jag skriver, fast jag skulle kunna skriva spaltmeter om hans påstådda ”ondska” och varför jag inte håller med - men tycker man inte om Loke så tycker man helt enkelt inte om Loke, och det ska man absolut ha lov till. Däremot så skulle jag gärna vilja dela med mig av mina egna erfarenheter för att, om inte annat, få presenterat honom i ett lite annorlunda ljus. 

Ett av mina allra första intryck av Loke var att han har sinne för humor. Det spelar inte så stor roll om det är han som gör narr av andra eller om andra gör narr av honom, bara man får sig ett gott skratt (ta bara hans försök att få Skade att skratta; jag kan i ärlighetens namn inte se till exempel Balder vilja binda fast sina ädlare delar till en get för skojs skull...) 

Något annat som jag snabbt lärde mig var att Loke struntar fullkomligt i debatten om vad som är manligt och kvinnligt. Det ena är inte heller mer värt för hans del än det andra, vilket kanske också är anledningen till att de förolämpningar mot hans manlighet som används mot honom i Loketrätan inte verkar bekomma honom nämnvärt. Det finns de som tillber folket från Jotunheim som menar att hos jättarna bedöms man inte på vem man är född som, utan på vad man kan uträtta, och kanske är det därifrån hans ganska pragmatiska syn på kön kommer ifrån – strunt i vad du är, vem är du? Kort eller lång, smal eller tjock; det är vad du är på insidan som är det viktiga. 

Det finns också en ärlighet hos Loke som jag kan tänka mig gör många obekväma, men personligen får den mig att skratta. Det är inget ont i den slags rättframhet; snarare är det samma slags oskyldighet som hos ett barn som inte förstår de vuxnas stigma omkring till exempel övervikt eller tunt hår och som därför gärna påpekar det, högt och ofta. Med Loke är man ärlig mot sig själv, även om det hade varit mer bekvämt att ljuga.

Fast det allra bästa, det som får mig att bubbla av glädje och svälla av stolthet, är min vetskap om att jag aldrig är, eller kommer att bli, ensam. Jag har bett om hjälp vid tillfällen när jag trott att jag behövt det, och mötts av tystnad, varpå jag fått traggla mig igenom dagen själv och sedan fått höra ”där ser du, du klarade det själv – du behövde inte mig trots allt”. Jag har haft ögonblick när jag verkligen har behövt hjälp, och då har den kommit, med en gång och utan tvekan, även när jag har haft perioder då jag knappt orkat tända ett ljus på altaret eller ens kommunicera. Trots sitt (något överskattade) rykte som edsbrytare har jag aldrig varit med om, eller känner någon som varit med om, att bli lämnad ensam när det verkligen gäller.

Att gå med Loke är att gå i trygghet.

(Loketrätan hittar du här, om du inte känner till den: http://runeberg.org/eddan/se-08.html)

Anmäl
2014-09-24 18:41 #1 av: BabyDragon

Bra artikel =)

Anmäl
2014-09-25 12:15 #2 av: Sommarek

Tack.  :)

Anmäl
2014-09-26 20:08 #3 av: fridelfina

Tack Sommarek för den fina artikeln och beskrivningen av din väg! Blomma

   
Anmäl
2014-09-28 11:16 #4 av: Sommarek

Tack, fridelfina.  :)  Det är knepigt att skriva om något som är så pass personligt, men som man ändå vill berätta för folk.

Anmäl
2014-09-28 13:38 #5 av: Ceriadwen

Tack för fin och personlig artikel! Jag blev genast sugen på att läsa denna form av berättelse från fler av våra medlemmar. :)

Anmäl
2014-09-30 16:51 #6 av: [[Rosmarmelad]]

Det kanske beror på marvelfilmerna att Loke anses som ond numera?

Anmäl
2014-09-30 18:08 #7 av: BabyDragon

Folk har under lång tid likställt Gudommar som härskar över dödsriket eller döden som onda. Fast de inte är det, de har ju en lika stor platts i livet som de som skapar. Annars skulle det nog bli kaos =)

Anmäl
2014-10-01 15:12 #8 av: Sommarek

#6 Jag tror (eller tor, som mitt tangentbord först ville ha det till, hihi) inte det - Marvel-Loke har ju fått otaliga fans, framför allt efter att han gestaltades av herr Hiddles.  :)   Vad jag har förstått så är det främst i USA det är ett problem, eftersom de kallar sig hedningar men verkar ha anammat den kristna världsbilden, där det måste finnas en Jesus/Gudsfigur (gärna Tor och Oden) och deras motpol "djävulen", alltså Loke. Det ger inte riktigt mening.

#7 Sant. Hel, Hades mfl. har väl fått oförtjänt dåligt rykte som "onda" bara för att de gör det de ska. Hade de inte funnits hade ju världen översvämmats av döda, liksom.

Anmäl
2014-10-29 08:47 #9 av: Blodfot

Tack för bra artikel, ska låta min vän läsa den! Jag ser honom inte som ond, bara enort busig och jobbig när han bråkar med Thor!

Det som ses som onska kan i verkligheten vara Godhet, och det vi ser som godhet kan vara onska!

Anmäl
2014-10-29 09:11 #10 av: Sommarek

#9 Tack ska du ha.  :)

Jo, lite bus blir det allt hemma hos oss också, men man har som sagt aldrig tråkigt, i alla fall.    ;)

Anmäl
2014-10-31 18:32 #11 av: MrsOgg

Vad roligt att läsa din artikel, jag har själv alltid tyckt att Loke är precis som du beskriver honom och har någon sorts dragning till honom och Tor, sen visade det sig att han inte alls blev min gud när jag fann honom, blev en för mig helt okänd gud, där ser man Skrattar  jag kan inte låta bli att tycka om Loke och har skrattat många gånger när jag läst de gamla sagorna om vad han gjort, gjorde det redan som ung.  Ser honom som lite full i fan med glimten i ögat.  På ett sätt avundas jag dig och din nära relation med honom. Hälsa så gott från en beundrare :)

Anmäl
2014-11-01 20:54 #12 av: Sommarek

#11 Full i fan är nog det minsta man kan säga.   ;)
Lovar att hälsa - och jag rådiggar ditt användarnamn, förresten.   :)

Anmäl
2014-11-01 21:32 #13 av: Blodfot

Jag är väll inte ett super fan av Loke men en av mina gudar är Thor, de gillar inte varandra hehe

Det som ses som onska kan i verkligheten vara Godhet, och det vi ser som godhet kan vara onska!

Anmäl
2014-11-02 19:14 #14 av: Sommarek

#13 Nej, inte alltid. Det finns en viss kärleksfull trötthet mellan dem, liksom.   ;)

Anmäl
2014-11-03 07:44 #15 av: MrsOgg

Så Sommarek du är också en Terry Pratchet läsare :)

Anmäl
2014-11-03 13:43 #16 av: Sommarek

#15 Naturligtvis!   :)

Anmäl
2014-11-03 21:53 #17 av: Blodfot

#14, håller helt med! Thor är så trött på alla hans upptåg, men jag själv skarrat lite åt det hehe ;)

Det som ses som onska kan i verkligheten vara Godhet, och det vi ser som godhet kan vara onska!

Anmäl
2014-11-04 08:26 #18 av: Sommarek

#17 Det är bra att inte alltid ta sig själv så allvarligt.   ;)

Anmäl
2014-11-04 10:20 #19 av: MrsOgg

Måste få berätta en sak som hände igår, jag hade en riktig skitdag igår, det började redan på morgonen med att jag blev förbannad och i och med det så kom huvudvärken från helvetet som ett brev på posten vilket så klart gjorde att jag blev ännu mer irriterad. Jag jobbade hemma hela dagen och tänkte att på kvällen skulle jag meditera för att få hjälp med att skärma av mig från idioter :) Eftersom jag snart är klar med att mitt mediumskap och därigenom lärt mig meditera och få hjälp av guider och änglar, så talade jag bara om högt vad jag behövde hjälp med och trodde att mina guider skulle komma och prata med mig. Döm om min förvåning när gudinnan kommer och drar in mig i min skog, inte på den stig som jag brukar gå utan stiglöst och längre och längre in. Helt plötsligt står jag framför tre gudar, Green man, Cernunnos och Loke. Gudinnan står bakom mig och bara strålar. De talade om att de fanns där som stöd, och jag vet inte om jag är färgad av Thorfilmerna men Loke var en smal mörkhårig man med halvlångt mörkt hår och en blick som bara lös okynne, själv blev jag så paff att  jag fick inte fram ett ljud :) Cernunnos tog mina händer och sa ta moder jord till hjälp. För att inte tråka ut er med vad som hände sedan så fick jag i alla fall hjälp, mycket hjälp. Men det här var riktigt häftigt. Är fortfarande lite ställd :) Något lustigt var i alla fall att när de gick, så försvann Green man in i skogen, bara smälte in, Cernunnos skred iväg väldigt värdigt medan Loke vände sig om, tog några steg, vände sig om mot mig , blinkade lite och gav mig ett leende som var så mycket full i fan i så jag blev fnissig och sedan svassade han iväg.  När jag skriver det är så sitter jag och ler med ett stort flin, har fortfarande kvar bilden av de tre otroligt starkt och framförallt känslan.

Ni får ursäkta om det blev långt, men behövde prata av mig lite :)

Anmäl
2014-11-04 10:24 #20 av: BabyDragon

"Träffade" Loke ie en dröm en gång. Han såg ut som du beskrev =) fast inte samma ansikte som han i Marvel serien :P Det var en riktigt skum dröm med många upptåg. Även drömt om Cernunnos innan jag viste vem/vad han var. 

Mäktiga möten =) 

Anmäl
2014-11-04 17:30 #21 av: MrsOgg

Nej inte samma ansikte som han i Marvel, yngre på något sätt och äldre, ja svårt att beskriva

Anmäl
2014-11-05 09:05 #22 av: Sommarek

#19 Vilken mäktig upplevelse - och vad roligt att de liksom gick ihop om att hjälpa till.   :D

För min del får Loke gärna se ut som Tom Hiddleston (eller, för den delen, Benedict Cumberbatch *g*), fast det är sällan det blir så. Det skiftar lite, men han är oftast rödhårig när vi "umgås". Vilket jag också är, så det passar mig utmärkt.   ;)

Anmäl
2014-11-22 12:55 #23 av: Huygens

Häftigt. Utan Loke ingen Sleipner.

Anmäl
2014-11-22 23:13 #24 av: Sommarek

#23 Och det hade ju varit ganska tråkigt.   Skrattar

Anmäl
2015-03-20 01:30 #25 av: NatureCraft

jag vill lära känna Loke o ha han som min gud är ju jätte ung (13) hur ska jah göra?

Anmäl
2015-03-20 08:23 #26 av: Sommarek

Ålder är egentligen inte så jätteviktigt i sammanhanget; det är nog mer personlig mognad som spelar in. Man ska vara säker på man vill, och inte ge sig in i något för att det låter häftigt eller för att känna sig speciell; gudarna ser igenom det där snabbt som ögat och tar allvarligt på folk som inte är allvarliga i sina avsikter. Känner man däremot att man vill lägga sin tid på att jobba med en specifik gudom och är allvarlig i sin sökan så är det inga problem.   :)
Loke är dessutom känd för att vara extra beskyddande mot barn, så på så vis ska din ålder inte vara ett hinder.

Att bli "vald" av en gudom kan ske på flera sätt. Du kan antingen själv bli kontaktad av en av dem , eller själv prova att skapa en kontakt. Det gör man ofta genom att läsa på om dem, tala med dem, kanske till och med bygga ett altare åt dem och lämna offergåvor till dem. Man kan också fira dem på deras speciella dagar (om de har några). Många firar Loke den första april eftersom han är ganska skojfrisk, så det kanske kan vara en bra dag att börja ta kontakt? Då har du några dagar på dig att fundera på hur du vill göra och vad du vill säga.

Sedan är det inte alltid man får resultat. Många tar det som något slags personligt misslyckande, men så är det inte alls. Det kan vara så att just den gudomen inte egentligen behövs i ditt liv just nu, eller att ni inte alls är rätt för varandra, och då kan man uppleva att ingenting alls händer. Då kommer antagligen en annan gudom ge sig till känna när tiden är inne för det.

Det finns också olika sätt att jobba ihop med en specifik gudom - somliga blir kallade att vara prästinnor eller präster; andra känner att där finns ett avlägset släktskap och åter andra väljer att "bara" jobba med en gudom när det behövs. Inget av det är sämre än det andra.

Det här blev ganska mycket text, så om du känner att du undrar över något mer specifikt är det bara att fråga.   ;)

Anmäl
2015-07-06 18:26 #27 av: [OptimusPrime]

Men om Loke nu vore så hiskeligt ond och elak, då skulle väl inte människor döpa sina barn efter hans namn tycker jag?? 

Nu är jag rätt ny inom det här med asatron och inte så väl insatt men det känns himla intressant att få läsa om era upplevelser angående det här.

Intressant artikel hur som helst. Glad

Anmäl
2015-07-06 21:40 #28 av: Sommarek

#27 Tack! Jag tror inte att de som döper sin barn efter Loke har köpt myten om att han skulle vara hedendomens version av djävulen - som tur är.  ;)

Anmäl
2015-07-09 15:35 #29 av: [OptimusPrime]

# 28 Nej så är det nog.

Anmäl
2016-05-02 06:57 #30 av: MrsOgg

Det är ett tag sedan det skrevs i den här tråden men jag måste få berätta en sak till. Gladför några månader sedan så skulle jag och en annan rena ett hus där en synnerligen otrevlig stark ande huserade, vi hade provat en gång innan men inte fått ut den. Attackerna på mig började redan ett par veckor innan, där jag helt plötsligt såg saker jag är rädd för t ex spindlar, när jag skulle sova, mitt kraftdjur var med mig som skydd och min guide, men jag kände att jag måste ta till det grova artilleriet, jag mediterade och bad mina gudar och gudinna om hjälp att skydda mig.

In stegar Loke och är förbannad, INGEN rör min människa fick jag till svar och jag hade honom med mig hela tiden husreningen pågick, inget hände mig, det var som om jag var onåbar, allt gick bra och vi fick över den här anden. Känslan jag hade med mig med Loke vid min sida var helt enorm, jag kände mig som om jag kunde ta mig an allt och en beslutsamhet som var otrolig.

Nu blev det långt igen Skrattarmen jag tänkte berätta att jag nu sett en ny sida av honom som beskyddare och inte bara Loke med glimten i ögat som ger en leenden som är full i fan.

Anmäl
2016-05-02 07:36 #31 av: Sommarek

#30 Härlig historia.   Skrattar

Jo, han kan bli fly förbannad om någon jävlas med en. För det mesta får man klara sig själv eftersom han vet att man kan, men går det för långt så jäklar smäller det. 

Anmäl
2016-06-14 06:18 #32 av: Hyeonmu

Jag har en far, vars namn också börjar på L,
som är allt för lik Loke för att jag någonsin
skulle kunna tycka illa om honom. När jag
som barn läste all religion (och allt annat)
jag kom över så kändes för mig Loke
som huvudpersonen i Asarnas berättelser, 
jag grät bittra tårar över hans slut i dessa.
Så trots att jag blivit en väldigt "agnostiskt
lagd" wicca som inte följer Asatro mer än
Kristendom (okej, hm, lite mer än just den
religionen) har Loke legat mig varmt om hjärtat
hela mitt liv. Jag har hatat min pappa stor del
av mitt liv, men jag vet ju att han har hjärtat
på rätta stället och inte vill något ont, och att närdet gäller ställer han upp mer än någon 
annan skulle. Detsamma har jag alltid känt med
Loke, även när Asarna hatar honom så älskar de 
honom. Som jag med min far.  ;)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.