Det finns inga konkreta 100%:iga bevis för någon religion. Om det fanns det skulle alla andra religioner upphöra att existera och vi skulle inte behöva någon "tro" för alla skulle "veta". Däremot kan man ju personligen känna att man "vet" att Gud finns, eller andra högre makter eller att det inte finns något sådant alls överhuvudtaget. Det finns personer inom de flesta religioner som anser sig ha rätt och alla andra fel, men det betyder inte att det stämmer. Som sagt, det är upp till var och en vad de tror.

Om en kommer med bevis så kommer en annan grupp med motbevis, för att dom inte ska få rätt, och då blir folk tveksamma.

#2 Fast behöver man bevisa något? Varför inte bara ha sin åsikt och njuta av den, utan att behöva trycka upp den i ansiktet på andra?

#0 Det beror sig ju på hur man menar med "bevis". Bevis som i att man själv (kanske ibland i sällskap med andra) upplever olika saker, eller bevis som att det är något man kan väga och mäta?

Sedan är ju även bevis subjektiva också. Om vetenskapen kommit fram till hur en vacker människa "ska" se ut (det händer faktiskt), till exempel, så kan du ju få syn på någon som inte alls ser ut så men som du tycker är det vackraste du sett.

Ofta är det ju individuella upplevelser som gör att man tror, oavsett vad man tror på. Därför ska man heller inte avfärda de som tror på den kristne guden - det är säkert så att de, i deras värld, har rätt, och att de inte hade funkat med en gudinna eller en annan, hednisk, gud. Så du kan absolut vara intresserad av, studera och kommunicera med gudinnorna utan att för den skull ha bildbevis för dina upplevelser.  ;)

Tack! ;)

Bevis är ju lite annorlunda än fakta. Personer kan själva känna bevis för att x religion är rätt. Men det betyder inte att det är fakta. Som sagt, om det fanns exakta fakta över vilken religion som har rätt, eller att det inte finns någon högre makt alls, så skulle vi inte behöva tron. Tron är det som gör oss till det vi är, för vi kanske upplever, eller inte upplever, vissa situationer som en del av vår tro. Alla har rätt till sin egen tro, oavsett vad andra säger. Men det går inte att 100% bevisa någon tro som "rätt" eller "fel". Det man själv tror är ju rätt för en själv. Och det är helt okej.

#5

"Det man själv tror är ju rätt för en själv. Och det är helt okej."

Jo, men var har man fått tron ifrån?

Troligtvis har man blivit lärd eller påverkad av andra.

Vad skulle man tro om man var född ensam på en öde ö?

#6 Jag spekulerar noll kring vart man fått tron ifrån, så vet inte varför du tar upp det med mig.

#6 Jag tror inte som jag gör på grund av vad andra sagt eller lärt mig, utan på grund av mina egna upplevelser och det som verkar logiskt för mig.
Däremot har du nog rätt att många blir uppfostrade att tro på en viss sak och känner därmed inte till alternativen,  i alla fall inte från början.

#7

Om man säger att "det man själv tror är ju rätt för en själv" och "jag spekulerar noll kring vart man fått tron ifrån" så finns det ju en risk att man blivit vilseförd.

Hellre skulle man fundera på varför man tror som man gör.

#9 Ursäkta, men sedan när är vi skyldiga att redovisa detta för någon annan?

#10 

Redovisa vad?

"Fundera på" betyder inte "redovisa".

#12 Okej, varför ska någon annan diktera vad vi ska fundera på och hur, då? Du tycker inte att det är lite problematiskt att komma in och tala om för folk hur de ska tänka angående sin tro?

#13

Det enda jag kan tolka ut ifrån dina förvirrade inlägg är att du tycker att man inte bör fundera på varför man tror som man gör.

#14 I sådana fall läser du lika illa som du uttrycker dig. Citera gärna där jag skriver att man inte ska fundera på det. Jag har skrivit, och nu skriver jag det igen, att det är upp till var och en att bestämma om de vill fundera över sådant, inte upp till en person som inte känner dig att diktera.

Jag håller nog med Sommarek. Alla har rätt till sin egen tro, sen om man VILL berätta om varför man tror som man gör, så är det gott och väl. Men man behöver aldrig, i någon situation, förklara, redovisa, bevisa, eller något annat kring varför man tror som man gör. Vill man, så kör. Men det ska aldrig finnas något krav, även om det är bara någon som är nyfiken. Svaret kanske bara är "för att jag känner så". Eller "För att jag vet att det är så". Det måste liksom inte finnas en lång utläggning eller så.

Har läst Maikailoas inlägg och tolkar det inte alls som sommarek och bellatrix verkar ha tolkat det. Så andas djupt och läs en gång till. Tror ingen menat något illa.

Jag behöver inte andas djupt, för jag tror ingenting alls. Så jag kan inte riktigt ta någonting illa. Jag bara förklarar hur jag känner kring det hela, och menar inte mitt inlägg som något elakt mot någon.

Jag andas, ingen fara, men man kan inte komma och påstå att folk är förvirrade för att de inte håller med en och sedan förvänta sig att bli mottagen med öppna armar. Utöver det har jag inte heller någon direkt emotionell investering i  diskussionen.   ;)

#9: "Vilseförd" kan man bara vara om det finns någon absolut sanning, och finns det en sådan så är alla vilseförda, eftersom ingen vet vad den i så fall skulle vara.