jag både håller med och inte. 

anledningen till man man lägger till "ny" före är väl just bristen på kontinuitet över tid. till skillnad från kristendomen har vårt samhälle inte haft någon kontinuitet av hedendom. visst, kristendomen har förändrats, men den har utövats (och förändrats med samhällsförändringar) kontinuerligt under hela dess existens. hedendomen har däremot varit näst intill utdöd i europa under de senaste 1000-2000 åren och sedan återuppstått i ny form. med tanke på det långa avbrottet och dess återuppståndelse i modern tid, att man som sagt vet väldigt lite om hur den utövades tidigare, och att "nyhedendomen" därmed oundvikligen är något väldigt annorlunda än den hedendom som utövades i det förflutna tycker jag det känns ganska naturligt att kalla det nyhedendom (även om jag personligen tycker det låter ganska fånigt). 

det är ett sätt att markera en markant skillnad mellan två olika typer av hedendom, på samma sätt som man har olika kategorier och namn för olika typer av kristendom. nyhedendomen bygger på vad vi vet om den "gamla", hämtar inspiration från den och vänder sig som regel till samma gudomar, men den är en (i sociologisk mening) modern  företeelse som uppstått under de senaste århundradena, som huvudsakligen formats av den här tiden och som skiljs från den "ursprungliga" hedendomen av 1000-2000 års frånvaro med allt vad det innebär:

man kan tänka sig att hade det funnits en kontinuitet hade både dagens hedendom och dagens samhälle sett helt annorlunda ut än de gör, dels pga hedendomen då hade anpassats successivt till moderna förhållanden samtidigt som vår samhällsutveckling påverkats av den, så som vi kan se skett med kristendomen, och dels för att vi sannolikt hade haft större kunskap om hur hedendomen sett ut, utövats och förändrats i olika tider. som det är nu anammar vi ju inte precis allt vi vet om den gamla hedendomen. vi väljer ut de delar som tilltalar våra nuvarande normer och föreställningar och vi tolkar dessutom kunskapen vi har om de gamla religionerna utifrån dessa moderna normer och föreställningar. Samtidigt behåller och kombinerar vi det vi hämtat från det gamla med vissa moderna föreställningar som en hedning för 2000 år sen inte skulle känna till, förstå eller acceptera. det är en annan situation än det hade varit om det hade funnits en kontinuitet.  vi har sas "andra glasögon" när vi utformar dagens hedendom än vi hade haft om det hade funnits en kontinuitet. 

det tusenåriga avbrottet innebär därför att nyhedendom är en i grunden modern, men hednisk, religion (eller grupp religioner).  jag tycker därför det är ganska passande att kalla det nyhedendom. kristendomen har sas hela det 2000-åriga "bagaget" med sig, vilket är skälet till att det inte är lika befogat att kalla dagens kristna för "nykristna" även om skillnaden är stor mellan deras religion och religionen i bibeln. 

däremot kan man fråga sig om inte termen "nyhedendom" ändå är lite överflödig. "hedendom" är ju ett samlingsnamn och så är det även med  "nyhedendom". på det stora hela rör det sig ju om namn på en grupp religioner av en viss typ (hednisk) och "nyhedendom" är en underkategori till "hedendom" som i sin tur innehåller många religioner. alla, både nya och gamla, är dock former av hedendom och som sagt vet vi allihop ändå att det inte rör sig om en obruten tradition om någon kallar sig hedning.

Jo, jag är helt med på att det är skillnad mellan hedendom då och hedendom nu - men det känns samtidigt inte helt okej att kallas "nyhedning" bara för att Sverige kristnades. Det är, enligt mig, skillnad på ett kristet land och ett kristnat land, och många tvångskonverterades ju till kristendomen. På så vis blir det ju, även om det är lite långsökt, det "kristna" (inom parentes eftersom de flesta väl är mer sekulära idag) samhället som definierar och bestämmer termen. Hade det haft mer positiva konnotationer hade jag kanske inte brytt mig lika mycket.  ;)

ja, jag håller med om att det blir snedvridet i och med sättet som kristendomen tog över och har dominerat. om man tycker det är rätt eller fel att kalla det nyhedning beror kanske mest på vilket perspektiv man har och vad man lägger för mening i "ny". för mig som tycker att namnet hänger samman med bristande kontinuitet och det faktum att hedendomen som utövas idag därför oundvikligen är en modern religion känns det ändå som ett ganska passande begrepp eftersom hur det gick till ju inte ändrar på faktumet att  hedendomen försvann och sedan kom tillbaka i en ny skepnad. samtidigt håller jag med dig om att det blir fel när man definierar en religion (i detta fallet hedendom/nyhedendom) utifrån ett perspektiv som är bestämt av en annan religion (alltså kristendomen), vilket man ju oundvikligen gör när man kallar det "nyhedendom" bara för att den blev i stort sett utrotad av kristendomen men sedan kom tillbaka.

Jag ser det som såhär - 
Eftersom att man inte riktigt vet hur hedendomen såg ut till 100% har man istället valt att idag kalla det som utövas "på liknande sätt" för nyhedendomen. Trots detta kallar jag mig inte nyhedning utan hedning :) Man är ju liksom fortfarande hedning haha 😃

Lite flummigt ihopskrivet kanske då jag är oerhört trött men det är så jag tänker iaf 🌺

Jag skulle nog använda ordet nyhedendom om jag kort skulle förklara vad jag tror på/vilken religion jag har, mest för att jag tror att det blir mindre missförstånd. Men själv kallar jag mig oftest för Forn sedare eller Asatroende, och kan använda ordet nyhedendom för att hitta likasinnade att prata med på internet.

#2 På sätt och vis är väll redan ordet Hedendom definierats och bestämts från en kristen norm? Men som jag uppfattar det har hedningar "tagit tillbaka" ordet, så tycker det kan vara samma sak med Nyhedendom. De som känner att de vill lyfta upp att de ser den gamla hedniska religionen de identifierar sig till med "moderna" ögon/synsätt kan gott och väl använda den termen om de vill :)

Kloka ord Sommarek (#0). Och fast jag inte känner mig främmande för scheindels tankegång skulle jag vilja inflika följande: hedendomen levde kvar länge i byar och landsbygd trots kristna kyrkans framfart. Dessutom hednifierades ju kristendomen för att passa de hedniska traditionerna. För att vi inte skall glömma att se bakom ordens och benämningarnas skynken ställer jag frågorna: var det en kristen eller hednisk tradition som fortlevde i norden? Blir man kristen om man börjar kalla sig kristen och börjar (under tvång) rätta sig efter kristna kyrkans viljor samtidigt som man fortsätter att fira sina högtider i midvintern, påsken, våren, midsommar etc. med tro (övertygelse) på olika andar och väsen. Blev den nordliga kristna kyrkan en religion där ytan (ordet) var kristen medan djupet (innebörden, det ordlösa) var mycket närmare den hedniska traditionen? Man brukar säga att man definieras som wiccan mer efter utövandet och mindre efter tron. Wiccaner har fortsatt firandet av högtider som länge varit kristen tradition (med blandad hednisk bakgrund) och tagit avstånd från mycket av den kristna tron. Det hedniska i traditionerna har förstärkts. Wicca är dock som nämnts ovan långt ifrån detsamma som de hedniska religionerna för 1000 år sen, sett genom "andra glasögon" (#1). Men jag skulle alltså vilja ifrågasätta påståendet om att kristendomen, till skillnad från hedendom, har utvecklats kontinuerligt. Är det viktiga vilka ord och benämningar man använder eller är det den underliggande världsbilden som är det som väger mest då man definierar vilken religion folk har / har haft. Ur mina glasögon sett har hedendomen upplevt precis lika mycket kontinuitet som kristendomen.

#6: såvitt jag vet blev de flesta i de flesta kristna länder djupt troende kristna efter några generationer om inte förr. Det fanns liksom inget att välja på, och i längden orkar man inte annat än rätta sig efter och göra det bästa av det man ändå inte kan påverka.

Att en ny religion tar upp element från en äldre och formar om dem efter sin teologi och att äldre folktro följer med nedanför prästernas radar, och även den anpassas till den nya teologin men kanske inte på ett sätt som prästerna hade så mycket till övers för, är inget som är unikt för just kristendomen. Samma kan vi se i t.ex. islam, en religion där teologin ändå är enkel och underkastelsen under den Enda, Jahveh/Allah, mycket tydlig.

#1: hedendomen är inte en typ av religioner. Den är en samlingsbenämning på vilka religioner som helst som kristna religiösa makthavare inte har godtagit. En negativ och etnocentrisk definition, precis som många av oss använder "djur" för alla animala livsformer utom oss människor, utan hänsyn till deras släktskap vare sig inbördes eller med oss. Så hela beteckningen är på det viset suspekt.

Visst kan man sedan återta ordet, och man kan också definiera om det till att exempelvis bara gälla asatro och liknande, eller kanske dessutom andra traditioner man (av förhoppningsvis goda skäl) uppfattar som besläktade. Men det är bra att veta att man då omdefinierar.

Annars håller jag i stort sett med. Kontinuitet eller inte kontinuitet, och vad det gör med både seder, glasögon och annat, är en viktig poäng.

#2: vad är skillnaden mellan kristet och kristnat land? Inget land var kristet från början och även i den första kristna staten, romarriket, genomdrevs kristendomen med en oerhörd mängd tvång, förbud, trakasserier, kulturförstörelse och rasande pöbelhopar. (Även mot misshagliga kristna för övrigt.) Omvänt hade den ett omfattande folkligt stöd då den blev obligatorisk t.ex. på Island.

#7 Skillnade på kristnat och kristet är att ett kristnat land är kristet på grund av tvång och kanske inte alls hade utecklat sig på samma sätt om folk fått utöva den religion som var naturlig för dom. Om den religionen hade varit så enastående så hade den nog fått sina följare ändå, utan tvång. Men ja, på så sätt finns det ju inga "kristna" länder, men det finns säkerligen kristna människor till skillnad mot kristnade människor.

#8: Ja, kristna och kristnade människor finns i den bemärkelsen. Och kristna statsmakter finns naturligtvis.

Men om man med "land" menar något i stil med "språk- och kulturområde" i stället för "område under en statsmakt" är jag väldigt tveksam till att det perspektivet kan ge en så enkel distinktion.

Även på Island fanns det folk som tvångskristnades, och i kristendomens kärnländer runt Medelhavet (inklusive Mellanöstern och Nordafrika före islam) utövade man enorma mängder våld och diktat under något hundratal år och införlivade ändå massor med hedniska seder och kultplatser.

En sak som kan hända om man inte är helt intolerant, som kristenheten har varit (sånär som tidvis och i viss mån mot judar) visas sedan efter den muslimska erövringen av Mellanöstern och Nordafrika, där både kristendom och zoroastrism lever kvar än tillsammans med olika andra religioner (eller grenar av islam som en del av dem också kallas), ofta mer eller mindre synkretistiska.

Också kristendomen har ju skjutit nya skott hela tiden, delvis radikala, men dem gjorde överheterna i det längsta sitt bästa för att skära bort. Utom sentida frikyrkor har bara litet lokal källkult och annat blivit kvar här och där, med helgon som förkläden, utan överheternas helhjärtade välsignelse. Och litet folktro utanför "religionen".

Så den religion som är "naturlig" för folk kanske inte är en enda, åtminstone inte över ett helt "land" eller efter en eller ett par historisk omvälvningar, och kanske inte heller står i något okomplicerat förhållande till vad överheten försöker genomdriva.

#9 Jag är inte helt med på vad du försöker säga. Har jag sagt att det handlar om en enda religion?

#10: nej, men när du skrev "Skillnade på kristnat och kristet är att ett kristnat land är kristet på grund av tvång och kanske inte alls hade utecklat sig på samma sätt om folk fått utöva den religion som var naturlig för dom" uppfattade jag det som att du menade att man kan skilja mellan "kristnade" och "kristna" länder (dvs. ungefär befolkningar) och det har jag svårt att se. Kanske också att kristendomen, inklusive sina monopolanspråk, är "naturlig" för vissa folkgrupper, och det har jag i så fall också svårt att se.

Såvitt jag kan se är kristendomen överallt i någon mån pålagd utifrån, i strid mot äldre vanor som delvis lever kvar, och överallt där den inte är helt nyinförd i någon mån invuxen till en spontan del av folks andlighet. Bara gradskillnader, ingen artskillnad. Oavsett Grekland (i Östroms gamla kärnområde) eller Sverige.

Hoppas det blev klarare?

#11 nej, men när du skrev "Skillnade på kristnat och kristet är att ett kristnat land är kristet på grund av tvång och kanske inte alls hade utecklat sig på samma sätt om folk fått utöva den religion som var naturlig för dom" uppfattade jag det som att du menade att man kan skilja mellan "kristnade" och "kristna" länder (dvs. ungefär befolkningar) och det har jag svårt att se.

 Det är väl mer ordklyveri än något annat, men okej, byt du ut "folk" (som i folk i allmänhet" mot "länder" om det passar dig bättre. I så fall finns det ju inga kristna länder, och det passar mig utmärkt.

Jag tycker det blir stora skillnader om man med "land" menar något i stil med "statsmakt", något i stil med "vad en statsmakt har under sig vid en viss tid" eller något i stil med "folk/mindre kulturkrets som uppfattar sig själv som något liknande en enhet" eller hur man nu ska uttrycka det sistnämnda. Men troligen talar vi väl förbi varandra på något sätt.

Nej, "inga kristna länder" var min poäng.

Skillnaden blir ändå den samma - kristendomen har påtvingats hela länder och är inte en religion som vuxit fram naturligt. Alltså ska den inte diktera vad andra religioner kallas, och definitivt inte ge dem nedsättande epitet.

#14: det håller jag med om. Om nu inte krig och övermakt och att forma om folk till något de inte hade valt själva är ett av sätten att "växa fram naturligt" hos vår art, även om man inte vill kalla sådant "naturligt". Normalt är det ju tyvärr…

Nej, om man betraktar andra livsåskådningar som främmande alfahanar som man måste döda för att ta deras platser (som jag tycker man kan säga om den missionerande kristendomen) är det ingen bra idé att man får benämna och karakterisera de livsåskådningarna…

Då är vi överrens.  :)