Hmm, jag har alltid tänkt på renheten i form av ungdomen, som ett nytt blad som sagt. Det är rent, oskrivet. Hon har inte hittat vanorna, rädslorna  mm än p.g.a. sin ungdom.

Men det reser ju en annan fråga. Är Ungdom verkligen renare än ålderdom? Även där är det ju lite "smittat" från dagens synsätt.

Gillar frågan du ställer iaf :D

#1 Det kan jag kanske hålla med om, Babydragon. Jag tror kanske att jag också tänker att ålderdom är renare på ett visst sätt än ungdom och vice versa - att visdom ger någon typ av renhet.. Det kanske är ologiskt? Å andra sidan så kan ju självklart det tomma bladet vara arketypen av renhet också, kan jag tycka.. 

Och nu blev jag lite fundersam över varför man inte ger Guden renhetsegenskapen, om han är primal och ursprunglig, är inte det också renhet? (Sen att Gudinnan och Guden är två sidor av samma mynt så är det ju egentligen en ickefråga :D det får väl egentligen bara eventuella konsekvenser i ritualer, om ens det)

Hej Åskatla och tack för en intressant fråga! Min första wicca-lärare tryckte mycket på att Jungfrun inte hade med oskuld att göra, utan snarare att hon ses som fri och obunden. Eftersom hon associeras med "börjor", potential, nymåne, vårsäsongen e t c, har jag kommit att se henne som den lockande kraften i naturen, sexuell i allra högsta grad! :) "I den mörka skogen dansar hon, över mossiga stenar och fruktbar jord. I hennes spår reser sig livet, små skott och sköra plantor. Hon dansar ut över vattnet, snurrar runt i dimman och lockar vågorna in mot land. Med en rörelse från sin hand övertalar hon och hela livet följer. Med röda band binder hon samman älskande och bäddar deras bröllopssäng."

jag har inte funderat på det särskilt mycket faktiskt eftersom jag inte använder jungfru-moder-hagga-modellen så ofta just för att jag tycker att den alldeles för lätt faller in i gamla patriarkala uppfattningar om hur kvinnor bör vara.

om något tänker jag jungfrun som oskuldsfull just för att hon fortfarande är "ren" från sådana trista attityder -som en som är fri, obunden och självständig, en som styrs av livslust och nyfikenhet snarare än sociala konventioner och inte nödvändigtvis är oskuld i sexuell mening (snarare en som har full kontroll över sin egna sexualitet så tillvida att hon inte låter sig påverkas av andras önskningar eller uppfattningar utan låter det ske -eller inte ske -helt på sina egna villkor).

jag tolkar jungfruns "renhet" och "oskuld" som att hon är en som är "oförstörd" av allt negativt i världen, inklusive maktrelationer, men där sex absolut inte är bland dessa negativa, förstörande, sakerna. som baby dragon är inne på, en som inte fastnat i vanor, rädslor etc. 

så tycker jag det här som du skriver:

"Framförallt har jag insett att om någonting ger mig "ont i magen", när intuitionen säger att det inte stämmer för mig, så är det inte en katastrof - jag är solitär, jag gör som jag vill!"

är superviktigt!!

# 2, intressant frågeställning om varför guden inte förknippas med renhet på samma sätt. jag tycker det är ett typexempel på hur patriarkala uppfattningar har hängt med i hur vi betraktar guden och gudinnan -flickor ska vara rena oskulder, men om pojkar och män är det spelar ingen roll så därför tas det upp som en egenskap för jungfrun men diskuteras inte alls när det gäller guden.

även om vi säkert är överens om att det inte handlar om sexuell oskuld nu, så tror jag det är ifrån denna patriarkala syn på kvinnor och män som det kommer ifrån. om man tittar på beskriviningar av guden och gudinnan i wiccansk litteratur är de fulla av sådana traditionella könsuppfattningar. gudinnan är omhändertagande, guden är krigaren osv…

Om jag ska vara ärlig så har jag en ung gud, fader och äldre gud syn, precis som på gudinnan. Där är den unga guden "ren" på samma vis som jungfrun. Men har aldrig reflekterat över det förut. 

Sen är det väl även frågan av vad renhet är.

De har båda potential till stora konstruktiva dåd likväl som destruktiva. Men de har inte påbörjat varesig den ena eller andra eller mitten.

#5 Det beror så mycket på vilka böcker man läser tycker jag. De flesta böcker jag läst tycker jag ändå ger en ganska så nyanserad bild av Gudinnan. I många kulturer är hon ju ändå tätt sammankopplad med både liv och död och det tycker jag går igenom för det mesta i Wicca och årshjulet.

#7 du har rätt i att det varierar mycket mellan olika böcker och författare. jag personligen tycker dock att det är lite väl ofta beskrivningarna ekar gamla traditionella uppfattningar.

Fast jag skulle väl hävda att Virginity inte alls har lika brett betydelsespann som Oskuld har… Å andra sidan har jag inte sett oskuld nämnas i någon av cunninghams böcker (tyvärr de enda jag läst hittills) utan bara på nätsidor.

#6 Spännande, men oh så självklart! 🙂 Varför har jag inte tänkt på det förut?

#7 och #8, det är sant, Gudinnan är ju otroligt välbeskriven på nästan alla sidor.. Jag kan känna att Hon är mycket mer välbskriven är Guden är, jag tror att det hade väldigt mycket att göra att jag inte känt någon större koppling till Honom då jag inte "vet vem han är" så att säga, utan bara introducerats som ett koncept.

#9 Då är det ju ett intressant utforskande du har framför dig! Att upptäcka vem Han är i alla sina skepnader har varit betydelsefullt och känslomässigt på ett annat sätt än när jag upptäckte Henne. Detta beror förmodligen på att Gudens resa genom årshjulet ligger mycket närmare vår egen. Om du läser tråden "Guden och Gudinnan" så ses Gudinnan som den eviga, trots att hon byter skepnad. Guden däremot föds, växer och dör i takt med årstiderna. Hans resa är vår resa, och för mig innebär det att han blir lite mer personlig för mig.

#10 Just den synen  gillar jag också så mycket då Gudinnan ses som evigheten och Guden mer som tiden. Motpoler så att allt däremellan kan finnas. 🙂