Tja, vad gäller såna som ringer på och stör gör jag lite olika saker. Ett tag påstod jag att jag var muslim, vilket funkade ända tills ett Jehovas Vittne blev exalterat och sa att "Äntligen träffar jag en troende person!". Då skrotade jag det. Sen blev det "Tack men jag håller inte på med sånt!" följt av en snabb dörrstängning. Vad "sånt" är har jag inte ens riktigt klart för mig själv. Sen jag fick minstingen har det blivit enklare, jag bara öppnar dörren och ryter "Go away!! He needs to sleep!" (Varför det är på engelska har jag ingen aning om, jag tror det kom automatiskt för första gången var det ett par mormoner och de brukar komma från USA på sin lilla frälsartripp innan de kan bilda familj). Och vad gäller det där aktuella trollet som byter nick hela tiden och hotar folk med demoner överallt här på iFokus försökte jag ett tag skriva ett inlägg i varje tråd hen skapade bara för att förklara vad det var för en, så inte folk tar åt sig och blir ledsna av otrevligheterna hen skriver. Men nu orkar jag inte längre, jag har liksom annat för mig. Jag tror också att de flesta vid det här laget redan vet vad hen går för och struntar i dumsnacket. Jag har också goda vänner som är kristna, men jag kan ju säga att vore det där trollet mitt första möte med en kristen person hade jag nog haft en lite annan bild av dem. Som tur är kan inte ett enstaka troll rubba min tro på människans inneboende godhet, hoppas ingen annan heller blir ledsen. Att vi alla blir trötta på hen är dock ofrånkomligt, är jag rädd.

vikingar och kristendomen

http://ufonat.wordpress.com/

Kanonbra skrivet av er och jag personligen har inga problem med någon religion eller fördömer någon däremot fördömer jag fördömandet för det är det som förstör så mycket.

Har ett förflutet inom kyrkan men det var inte min väg att gå och jag undrar jag som TS skriver om tänk om vi Shamaner,Wiccaner skulle börja knacka dörr eller spamma Kristna forum det skulle inte vara populärt alls.

Jag tror man måste lära sig att acceptera att vägen mot ljuset är lika många som människor på jorden.Alla finner sin väg sen möter vi ju självklart dom som vi inte alls håller med men att tvinga på nån min tro det vill jag inte.Berätta om den gör jag om intresse finns men finns det inte ja då låter jag helt sonika bli och såna situationer möter man ofta och många gånger får jag intryck av Kristna att dom måste,måste,måste berätta om sin tro för att få fler poäng i himlen.

Jag får varken poäng eller avdrag oavsett jag berättar eller inte,för mig är mitt vägval ett sätt att förhålla mig till Moder Jord,allt levande och alla olika former av väsen och dimensioner.Inte en kamp att få över andra på den Shamanska vägen för då är jag ju genast där med tvång och dömande av andra människors livsval.

Det är inte viktigt för mig att ropa ut min tro för hur det är med eller utan tro hamnar vi alla på andra sidan en dag.

Jag har många Kristna bekanta,en del som snabbt tog avstånd från Shamanen när jag på tidiga 90-telet valde den vägen, andra som bara tycker det är bra jag fann min väg och dömer mig inte.Vi umgås ändå och ibland diskuterar vi tro men utan att för det försöka "frälsa" varandra i olika riktningar.

Mycket av den påtvingande tron och kampen att få över alla i Kyrkan handlar och bottnar i egna rädslor för man har blivit lärd att det straffar sig illa om man inte går den vägen Bibeln pekar på att gå.

Nä egentligen borde allt vara så enkelt att förstå,vi är individuella i allt så även valet att tro.Alla finner sin väg och följer den,ingen är rätt eller fel och vi borde inte döma varandra för andlighet är ju ingen tävlan om vem som är bäst utan en väg,ett val en filosofi man anammar från djupet av sina hjärtan.

Jag fördömer fördömandet för det är detta som förstör så kolossalt och där är Kristendomen väldigt inräknad som bara finner fel hos alla andra men är felfria själva i sitt val av tro och övertygelse.

Tänk om vi möttes och alla fick insikten om att vi går mot samma mål ljuset och evigheten,jobbar för ljus och kärlek i en mörk värld för här behöver andliga oavsett tro eller religion gå ihop istället för att slå ner på varandra för vi är ju alla på väg mot samma mål bara i olika riktningar och övertygelser.

TS: Så jäkla klockrent!!!! Jag har haft tur i mina dar. Har bara mött kristna som gett mig dålig smak i munnen: Killen från Livets Ord som efter han sett pentagrammet om halsen smög upp bakom mig och försökte dra djävulen ur mig och diverse (internet) troll. På jobbet är vi en smältdegel av religion: Kristna, muslimer, ateister och så jag. Flera av de kristna är de goaste människor jag träffat. De är uppriktigt talat intresserade av vad jag tror på. Även om jag förstått att det i tysthet gör ont inom dem för att jag lever "i synd" ^^

Fanatiker är och förblir ju tyvärr fanatiker. Jag har faktiskt så gott som nolltolerans mot folk som försöker omvända mig; i en värld där så gott som alla har tillgång till en dator och själva kan leta information har främmande människor som försöker tjata till sig nya medlemmar inget i mitt hus - eller med min tid - att göra.

Normalt är jag helt för diskussioner; man kan ofta lära sig mycket av människor från en annan bakgrund, och om inte annat är det roligt att visa att man med pålästa argument kan komma riktigt långt. Dock är det ju så med fanatiker att man kan i princip använda sig av bibelcitat för att bevisa att de har fel, varpå de bara klämmer till med "nu är det djävulen som talar genom dig", och alla andra argument/bevis avvisas med "vad du än säger har du fel" - se bara på amerikanerna och hur de inte "tror" på evolutionen eftersom "alla har rätt till sin egen åsikt". Sådana människor är inte värda ens tid; de saknar både den ödmjukhet som deras egna religion föreskriver, empati, och, i många fall, intelligensen att ifrågasätta det som deras religion påstår (jag menar att om det ska finnas reglar, så ska det också finnas bra motiveringar för dem, inte bara "för att jag säger det!!1!!").

Jag känner många kristna som är raka motsatsen till det jag precis beskrivit - några av dem är jag till och med släkt med - men fanatiker, oavsett om de är wiccaner, kristna, muslimer eller buddister, är helt enkelt inte värda besväret. Det är bättre att tiga ihjäl dom, för liksom små skrikiga barn är det bara uppmärksamhet som de vill ha.

Ja, tyvärr bidrar ju påprackandet till att folk blir irriterade och mindre benägna att vara öppensinniga och förstående. De gånger (två) Jehovas har knackat på har de varit trevliga. Första gången det hände förklarade jag dock vänligt men bestämt att jag är wiccan. Den av dem som visste vad det var förklarade för sitt sällskap att det är ett annat ord för häxa. Det kan jag kanske inte säga att jag uppskattade men jag bestämde mej för att inte bry mej om det.

Var på en fest för ett tag sedan och hamnade i en diskussion med en kristen tjej. För sina unga år var hon väldigt klok. Dessutom var hon väldigt öppensinnig och vi diskuterade lite angående den fria viljan bland annat. Hon förklarade glatt hur hon såg på saken och lyssnade sedan intresserat på vad jag sa om wicca och under tiden ställde hon frågor. Jag tyckte det var ett väldigt givande samtal eftersom vi båda utbytte något. Ofta har jag märkt att kristna gärna sätter sej i försvarsställning när man frågar om vissa saker. Det är lite tråkigt eftersom jag inte är ute efter att kritisera utan faktiskt är intresserad av att höra hur de tolkar/ser på vissa saker. Många verkar missta frågor för kritik.

#6 Problemet som du nämner med försvarsställning som du nämner tror jag bottnar i två olika problem; dels att det finns få som följer Bibeln till punkt och pricka idag; de flesta verkar plocka russinen ur kakan. Man kan till, för att parafrasera det kända exemplet, lätt använda sin religion för att diskriminera mot homosexuella, men det är få idag som tycker det är okej att sälja sina barn som slavar eller mörda grannen för att han blandar sina tyger. Många av Bibelns föreskrifter är olagliga i dagens samhälle, så väldigt många anser att de delar av Bibeln som de inte gillar ska förstås i sitt sammanhang, medan de delar som är vettiga för dem ska förstås bokstavligt. Det är ju inte ett argument som håller, så därför går många i försvarsställning direkt när man frågar om det.

Sedan saknas det ofta, enligt mig, vettiga anledningar till det som Bibeln föreskriver. För att igen nämna homosexualitet; vem skadar det att två vuxna som båda medtycker har sex med varandra? Förstör det heterosexuellas rätt till giftemål, att älska varandra, deras möjligheter att ha sex med någon av motsatt kön? Nej, knappast. Vad är då Bibelns problem? Med religion likväl som med uppfostran menar jag att man ska ha belägg för det man säger. Bara väldigt enfaldiga människor tar "för att jag säger det" som en godtycklig förklaring. Ska man styra och ställa i hur folk tänker, äter och har sex, så borde det ju faktiskt finnas en bra begrundelse bakom - som "ät inte detta, det är dåligt för dig", eller "rör inte plattan, den är varm och du bränner dig". Men Bibeln är full av sådant som inte ger någon mening alls, vare sig i dagens samhälle eller i tidens då den skrevs. När man då bemöter dessa konstiga levnadsregler med vanligt sunt förnuft reser många ragg direkt, för de har helt enkelt inga svar.

Med detta sagt så är en av mina bästa vänner (och tillika familjemedlemmar) kristen och jobbar i kyrkan, och vi kommer hur bra överrens som helst, så detta ska inte uppfattas som något kristendomshat.

#7 jag tror du har helt rätt. som tur är finns det ju som #6 beskriver många kristna som uppskattar en öppen diskussion också.

det här blir lite OT, men din post påminner mig om det här föredraget: http://www.ted.com/talks/a_j_jacobs_year_of_living_biblically.html

det är en man som bestämde sig för att leva efter bibeln så bokstavligt som möjligt under ett år som delar med sig av sina erfarenheter. ganska intressant.