Jag är helt tom, känns som att leva i en underlig dröm. Vart med om så mycket smärta och sorg förr. Men detta är så främmande. Troligen för att det faktiskt finns hopp.. Dino vart påkörd förra veckan på söndagen och överlevde. Han klarade sin operation igår men allt som krävs för att han ska komma hem är att han börjar kissa själv igen… vilket alltmer bara tycks vara just drömmar. Jag lever på hoppet och när jag träffade honom första gången efter olyckan så ska jag säga att jag satt i bilen i timmar och bad om hjälp. Jag känner mig så hjälplös.. inga pengar kan rädda honom om han inte kissar själv inom någon dag. Jag hoppas och ber och tror.. utan min katt känns allt bara hopplöst. Snälla alla fina här… skänk honom en tanke, om någon kan hjälpa honom så hjälp hjälp hjälp. Kom hem Dino…