Min relation till dem färgas nog väldigt mycket av att jag är i så stort behov av min kännsla av frihet. 

Jag ser mig inte som tjänare eller dem som regerande över mig. Ser inte heller dem som tjänare och ber dem väldigt sällan om något.

 Men det är otroligt tröstande och inspirerande att känna dem där, vid min sida. Som en vänskap. Ingen som kräver något utan bara ger det dem själva vill. Kontakten är impulsiv, men ärlig och hjärtig.

Det är min personliga syn på min relation.

för mig är det olika för olika gudomar. jag betraktar mig inte som någon specifik gudoms prästinna, kanske för att jag har relationer med flera stycken.  jag har lärare, älskare, samarbetspartners av mer eller mindre varaktig karaktär. en del betraktar jag närmast som föräldrar eller något annat nära släktskap. en del gudomar är mer an en sak av ovannämnda. 

precis som #1 betraktar jag mig inte som någon gudoms tjänare och anser inte att de har någon direkt möjlighet att bestämma över mig, utan ser vårt förhållande som ganska jämlikt och ömsesidigt.

#1 + #2 Just "tjänare" får jag intrycket att många hedningar skjuter rygg över. Jag gillar det inte heller, men folk missuppfattar mig ofta om jag använder ordet som i "att tjäna en gudom". För min del betyder det "att vara till användning för".

"Tjänare" däremot kan jag hålla med om låter negativt.