Allmänt

Vad wicca kan vara

2019-10-22 22:54 #0 av: Onn

Lite olika diskussioner som jag läst de senaste månaderna på olika forum, om var vi hittar information om wicca, hur man kan fira högtiderna och vad som egentligen kan räknas som wicca, har fått mig att fundera en del. Inte direkt på vad wicca är – jag tycker att vår religion är en massa olika saker och att ingen egentligen har rätt att bestämma vad som får eller inte får kallas wicca – utan vad wicca kan vara.

Till exempel ser jag kanske någon som frågar hur folk tänker fira en högtid, och en person svarar att han ska äta en god middag med sin familj och någon annan skriver att hon ska ta en promenad i skogen. Eller så frågar någon efter information om wicca för nybörjare, och någon tipsar om en video där en extremt entusiastisk tjej berättar hur man gör en ”spell”. Och jag tänker att det där är ju säkert fint och bra om det är det man vill göra, men det har inte så mycket att göra med den religion jag själv utövar.

Jag skriver det här med över tjugo års aktiv erfarenhet som wiccan i två initiatoriska traditioner, med flera år som överstepräst i den ena. Det menar jag inte som någon sorts skryt, jag vill bara klargöra varför jag tycker att jag har tillräckligt med koll att skriva det här jättelånga inlägget. :)  Jag riktar mig nog framför allt till dem som har hittat religionen mer nyligen. Jag skriver inte för att sätta dit någon eller säga att någon gör fel, eller tala om vad wicca egentligen är, utan just för att fundera kring vad det kan vara. Det jag skriver är alltså inte riktat mot någon personligen, utan snarare en reflektion över wiccamiljön i stort just nu, som jag uppfattar den.

Alltså, det är helt okej om man ser wicca som en sorts livsåskådning där man kan uppleva en närhet till naturen och årstiderna och en gudomlighet som känns mer rimlig än exempelvis den kristna, och inte är ute efter mer än så. Men problemet, tänker jag, är att det verkar finnas många som inte känner till att wicca kan vara mer än så.

För mig är wicca en plats där jag kan möta gudarna öga mot öga, där jag kan höra deras röster, där jag kan låta dem träda in i min kropp och tala genom mig. Wicca är en plats där jag aktivt kan delta i årstidernas växlingar och tidens gång, där jag är den som får solen att återvända i den mörkaste natten och den som offrar mitt liv för att ge bröd åt folket. Wicca är en värld som låter mig förstå, verkligen förstå både födelse och död, eftersom den låter mig uppleva födelse och död. Wicca låter mig känna och dela ett gemensamt medvetande med en grupp nära vänner, och lära mig av hur de upplever de ritualer vi utför tillsammans. Wicca är en levande struktur som hjälper mig att tänka ett sammanhang kring världen, tiden och livet, som genom upprepad erfarenhet låter mig skapa en aktiv uppfattning om hur jag själv tror att världen fungerar. Wicca ger mig en grund att stå på i tillvaron, som gör att jag kan ta mig igenom både negativa och positiva upplevelser på ett (någotsånär) balanserat och harmoniskt sätt.

Wicca kan vara allt det här och mer därtill delvis för att jag utövar religionen genom ett regelbundet, sammanhängande och konsekvent system av ritualer, under lång tid, och gärna tillsammans med samma människor gång på gång. Det handlar om djupa och intensiva upplevelser som sällan kommer första eller andra eller tredje gången jag genomför en ritual – även om det kan hända – utan genom tålamod och hängivenhet. Det bygger på ett ritualarbete som är både roligt och tillfredsställande i sig, men som också ofta kräver att jag tar mig tid och prioriterar det framför andra saker som kan kännas mer lockande i stunden. Det har väldigt lite med kristaller eller heminredning att göra.

Jag tänker att det kan vara svårt att hitta fram till den här typen av upplevelser helt på egen hand, som nybörjare. Dels har de flesta av oss ganska begränsade referensramar när det gäller religion – om ens idéer om hur man kan fira en årshögtid bygger på hur folk vanligtvis firar högtider som jul eller midsommar är det klart att det gärna stannar vid mat och dekorationer, snarare än en avancerad och invecklad ritual där man gestaltar gudomliga mysterier. Själv hade jag turen att som nybörjare hitta ett välstrukturerat initiatoriskt coven, och fick därför gott om hjälp på vägen av folk som redan hade gått igenom samma saker. Jag menar inte att man måste lära sig wicca genom en covenutbildning för att verkligen uppleva religionen på djupet, även om jag tror att det underlättar. Jag menar bara att man verkligen måste utöva wicca om man faktiskt vill nå fram till de där riktigt omvälvande, mystiska religiösa upplevelserna. Och med ”utöva” menar jag att regelbundet utföra ritualer, gärna i form av ett hyfsat genomtänkt system av högtidsritualer som följer årshjulets gång, i kombination med månritualer vid fullmånarna, och för all del även nymåne eller mörkmåne när det känns lämpligt. Alltså att inte bara laga en middag, pynta sitt altare och tänka på Gudinnan, utan att faktiskt göra något, att både med ord och handling skapa en relation till Henne (och vilka andra gudomar man nu vänder sig till).

Jag fattar att det kanske låter svårt och jobbigt att bygga upp den här sortens utövande. Det är mycket möjligt att man inte ens vill det, och är nöjd med att helt enkelt fira högtiderna på ett mer vardagligt sätt och göra lite olika ”spells” när man har lust. Men jag tror det är svårt att veta ifall man vill det eller inte om man aldrig ens försöker göra på något annat sätt. När jag först började utöva wicca hade jag en väldigt otydlig bild av vad jag egentligen ville uppnå, och hade aldrig kunnat gissa att det som med tiden skulle ge mig allra mest var just de djupt mystiska upplevelser som kom med ett regelbundet och hängivet ritualarbete. Jag vill göra vad jag kan för att tala om att möjligheten finns, helt enkelt.

Så hur gör man då, kan man ju undra, om man inte har möjlighet att gå med i ett utbildande coven (vilket kan vara ganska svårt i Sverige). Läs, till att börja med! Läs så många olika wiccaböcker och hemsidor du kan, både bra och dåliga, och tänk på att ingen bok är någon sorts bibel som innehåller den fullständiga sanningen. Fundera i stället på vad som känns rimligt för dig själv utifrån den samlade information du tar in, och utforma ditt eget utövande grundat på den kunskapen. Jag menar alltså inte att man ska plocka lite hur som helst av det man gillar mest, utan man i stället bör titta på hur andra wiccaner har gjort och brukar göra, fundera på varför, och ta till sig den praktik som känns vettig. Och medan du läser, gör! Man brukar säga just att wicca är något man gör, inte något man tror, eftersom det som kännetecknar religionen är de praktiska rituella handlingar vi utför, inte vad var och en av oss lägger för tro bakom dessa handlingar. Skapa ritualer och genomför dem, enkla till en början och så komplexa som känns rimligt allteftersom du blir mer erfaren. Var beredd på att det kanske känns fånigt ibland, att det kan kännas som om det inte händer så mycket – gör det ändå. Magi och ritualer är som allt annat i livet – det krävs övning för att man ska bli bra på det. Hämta inspiration från andra, ställ frågor, testa olika sätt att meditera och känna av de krafter vi använder i det magiska arbetet, men framför allt – gör saker!

Återigen – om du nu har orkat läsa allt det här :) – jag är inte ute efter att klaga på hur någon utövar eller definierar wicca, och jag hoppas att jag inte framstår som alltför mycket av en besserwisser (även om jag inser att jag är en). Jag fattar om du kanske läser det här och tänker att det där var väl inget nytt, allt det där visste jag ju redan. Men jag tycker ändå att det kan vara bra om de av oss som har varit med lite längre kan prata om de här sakerna, så att de som hittat religionen mer nyligen får en chans att se vart den faktiskt kan leda ifall man vill, kan och orkar lägga ner den tid och energi som krävs. I slutänden tycker jag som sagt att alla ska utöva den version av wicca som passar bäst just för dem – jag tänker bara att det är lättare att göra om man känner till alla alternativ.

Anmäl
2019-10-27 09:18 #1 av: BabyDragon

Tack för ditt välskrivna inlägg :) Alltid roligt att få höra hur/vad andra gör. Speciellt då det kan vara svårt att hitta saker som ensam utövare.

Blomma

Anmäl
2019-11-02 02:22 #2 av: Dioramabyggare

Tack Onn för ditt läsvärda inlägg!

Jag själv var ateist tills jag var i tolvårsåldern, då jag blev skoltrött och kom på mig själv med att längta ut till alla de vilda djuren i skogen. Ju mer jag sedan tänkte på det, ju mer övertygad blev jag om att alla de former av liv inte kan ha kommit till av en slump.

Ett antal år senare blev jag vän med en person som var engagerad i kristen ungdomsverksamhet, och genom det fick jag mina första "lärospån" om vad religion kan vara. Därefter lärde jag känna en del människor inom olika frikyrkor, men på grund av flera orsaker trivs jag inte riktigt i stora folksamlingar, men jag hade ändå kvar behovet av och längtan efter kontakt med "något högre", så då kom jag på en metod som visade sig fungera bra för mig; längtar jag efter kontakt med Gud (får man skriva om Gud här?) går jag ut i skogen, eller så sätter jag mig vid en sjö, och mediterar. Vill jag ha kontakt med andra troende så går jag till "min" kyrka.

Att vara i naturen är helande för mig.

Anmäl
2019-11-03 19:45 #3 av: Onn

#2 Intressant perspektiv där, som jag också tänker på sätt och vis illustrerar det jag skriver ovan. Själv blev jag som barn ateist just för att jag insåg att jag inte kunde tro på den kristna guden/religionen/världsbilden - i och med att det var den enda mall jag hade för hur man kunde beskriva gudomlighet drog jag helt enkelt slutsatsen att ingen religion kunde vara sann, fast det egentligen var den kristna monoteismen jag hade problem med. Och sen dröjde det kanske tjugo år innan jag gradvis kunde börja lämna ateismen och tro på en annan sorts gudomlighet, när jag väl hittade wicca och på så sätt fick en annan mall för vad religion kan vara, som faktiskt funkade för mig.

En dragning till naturen som gudomlig är ju inget jag själv skulle koppla till kristendomen - utan snarare då till någon nyhednisk religion som wicca eller fornsed kanske - men jag antar att du liksom gick den helt motsatta vägen jämfört med mig: eftersom du kände att det måste finnas en gudomlighet i världen, och den enda typ av gudomlig mall du hade tillgång till var den kristna, så sökte du dig till den kristna kyrkan.  Låter det som en rimlig beskrivning?

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.